Milka och Monstret

Som utlovat kommer här några bilder på min fortfarande grönbetesfeta häst och lilla hund.











Det ska ju även noteras att Mamma Mu har tappat på gott som ALLA muskler och ser ut som ett sto igen - hingstnacken är borta, snyft..

Ridpass är väl ändå att ta i, i och för sig, men suttit på min tjockis har jag i alla fall.
I går var jag uppe vid lunch, ryktade jag henne i en timme ungefär, för att få bort all smuts och försöka lugna ner henne lite, hon är ju ganska så otålig kan jag säga..
Satte på damaskerna och frambootsen, som jag fått pimpa om eftersom allt (ALLT!) fårskinn trillade av i tvätten, trots 30 grader och fårskinnstvättmedel. Jag klippte upp ett gammalt fårskinn från IKEA och limmade och sydde på det, och det blev ganska bra faktiskt. Kanten är nu vit istället för gul, och det klär henne mycket bättre.

Veterinären Ylva tyckte absolut att boots var en bra idé. I och med att hon har ett galet övertramp så har det känt att hon både trampar sig på ballarna och även på framskorna. Nu när hon har nya "rullskor" som går ännu längre bak är risken större att hon trampar sig på skorna, så bootsen kommer vara på jämt. Kanske borde investera i ett par nya eller två..

Jag skuttade upp utan sadel (eller ja, jag klev upp från stenmuren, efer min sträckning i höften vågar jag inte skutta än) och skrittade på långa tyglar upp mot paddocken. När inte Milka gått på ett tag är hon av outgrundlig anledning livrädd för transporterna, trots att hon älskar transporter, så där fick tyglarna kortas en bra bit för att hon ens skulle gå förbi.

Väl i paddocken blev det inte mycket hellånga tyglar då hon veckligen ville bocka, men inte riktigt orkade, då hur många muskler som helst är borta efter typ 4 månaders vila och grönbete. 

Jag tror också vi får lägga av med grund och bara ge henne lusern och betfor än så länge, eftersom det är lite som att sitta på en hingst bredvid en stohage när jag rider på henne (sadel nästa pass kanske?).



Idag gjorde jag samma sak som igår, med undantag för att barbackasadeln fick åka på. Jag hade ju leggings, och vi vet ju alla hur mycket en skäcks vita partier fäller (eller är det bara Milkas?). Hon var lugnare förbi transporterna idag, men i paddocken fick hon syn på Knoll och Tott - hennes fosterbebisar så där blev det många ofrivilliga travinslag med plymsvans och höjt huvud. Jag kämpade för att få hennes uppmärksamhet och efter tio minuter gick hon faktiskt ganska lugnt och sansat.

Vi fick ett igångsättningsschema av veterinären på 6 veckor, men eftersom jag åker till Sardinien 18-21 september bestämde jag och mamma att vi bara skulle skritta ca 15 om dagen tills det att jag kommer tillbaka - för att då sätta igång ordentligt efter schemat.



"Vecka 1
Skritta uppsuttet 20-30 minuter på så långa tyglar som möjligt.

Vecka 2
Skritta 10 minuter på långa tyglar, 20 minuter samlat och ytterligare 10 minuter på långa tyglar.

Vecka 3
Skritta 10 minuter på långa tyglar, 20 minuter samlat. Lägg under dessa 20 minuterna in trav under ca 2-3 minuter. Skritta 10 minuter på långa tyglar.

Vecka 4
Skritta 10 minuter på långa tyglar. Rid ca 30 minuter i skritt och lägg in längre travpass. Rid ytterligare 10 minuter i skritt, skritta av 10 min.

Vecka 5
Skritta 10 minuter på långa tyglar. Rid ca 40-45 minuter. Nu kan du trava upp emot 10 minuter åt gången, tänk på att låta hästen pusta emellan i minst 5 minuter. Skritta av 10 minuter.

Vecka 6
Skritta fram 10 minuter på långa tyglar. Rid ca 50 minuter. Trava 15 minuter åt gången, och lägg även in galopp under ca 5 minuter åt gången. Låt hästen pusta på långa tyglar mellan varje galopp.


Tänk på att rida på så raka spår som möjligt. Fram- och avskrittning är viktigt, minst 10 minuter på en så stor häst"



Jag ser verkligen fram emot att komma igång igen, och för mig gör det absolut ingenting att det tar 8 veckor - bara lilla Milka håller ordentligt.

I morgon ska även bildbiblioteket uppdateras, och bilder ska tas när jag rider.

Jag är så himla överlycklig!
Kom precis hem efter återbesök nummer två på Åby och jag har nu en frisk häst! Hon har svarat kanon på behandlingen och haltade inte alls.
Väl hemma på stallplan hade hon trampat av sig vänster fram-boot, men vi tänkte inte så mycket på det. När hon sen skulle ut ur transporten snubblar hon och lägger sig på knäna. OM jag blev nervös!
Travade lite med henne och hon markerade ingenting, puh.

Det ska bli så skönt att få sitta på min lilla häst igen, och att det bara är skritt i tre veckor gör mig absolut ingenting.
I morgon ska hon få lunka en stund i skogen och jag ska äntligen få sitta på min stora klump igen




!


För övrigt har Svarta Hingsten fått flytta hem till Danmark igen, så det blir inga fler kärleksturer i skogen för de små turturduvorna..

Då Milka har gått på sommarbete (alldeles för) länge har jag egentligen inte sett någon större poäng i att uppdatera här. Jag har mest susat upp ibland och kollat så alla ben och skor sitter på plats, vilket de gjort hela sommaren.

För två veckor sedan började jag rida så smått igen. Jag och Alex med Svarta Hingsten var ute och lunkade i skogen ett par dagar och sedan började jag trava så smått i paddocken. Jag märkte en liten ojämnhet fram men trodde mest att det var stelhet. Efter ytterligare två dagar av ojämnhet bad jag min kära mor om hjälp, och vi linade henne så vi båda kunde se (hon hade inte markerat när hon gått i form och sansat så att säga).
I vänster varv var hon helt ren och travade på ordentligt, men när vi bytte varv kom den igen. Ingen direkt hälta, men ändå en ojämnhet. Efter några om och men beställde vi tid på Åby för undersökning.
Efter några böjprov visar sig en hälta på vänster - en hovledsinflammation.

Hon går nu på Metacam och vi hoppas på en frisk häst snart!


















(Monstret fick såklart vara med på promenaden)











För övrigt har Monstret fått en Tomte-dräkt av mamma.

I morse bar det av tidigt från jobbet efter en jour-natt till stallet för träning!
Chefen var nöjd med mig idag, även om tävlingen inte gick så bra. Hon tyckte - efter att jag ridit igenom programmet för henne - att jag absolut befinner mig i rätt klass.
Vi tränade mest på förhållningar idag då Milka var ganska tung i munnen (lite som att rida ett tåg).

Efter en hård träning skulle jag (än igen) rida någon annans häst - en liten söt bebishäst. Han var en rikitig gosepelle, men ser nog lite dåligt då han marscherade rakt in i manegedörren och även gick på mina hälar då och då. Men vilken liten sötnos. För er som sett "Ponnyakuten" så var det - när jag red - som att titta på Juliette och Pedro. Vi tränade mest på raka spår och att han skulle kunna gå på en volt utan att vika ut hela sig.

Milka var lite sur idag, hon var nog inte alls lika sugen på att träna som jag var, men hon gör ju som alltid sitt bästa och skötte sig ganska bra.

Chefen gick nästan i taket över mina ryggningar. "Det var nog den bästa ryggning jag sett någonsin!" sa hon, så då fick jag lite fjärilar i bröstet och blev superstolt över oss.

Nu lagar jag mig och Lillebror en lax och spenat-paj, och Baloo gillar rökt lax märkte  jag.

Jag anlände tidigt som skam till stallet i morse för att hinna med allt som skulle hinnas med. Jag började med att se igenom Milka och naturligtvis hade hon lagt huvudet i bajs (som tur var hade hon visat hänsyn nog att bara lägga den svarta delen i bajs). Jag sprayade på min favorit - cleanspray - och torkade bort det. Flätorna satt fint kvar, men gelén hade gjort de svarta lilaskimrande och de vita ljuslila. Det gjorde mig egentligen inte speciellt mycket - knopparna blev ju fina!
Jag hade ju lovat att rida Narnia - så plikttroget vandrade jag in i VIP-stallet (och sopade mina fotsteg) och gjorde iordning honom. En gulligare häst får man leta efter och han är precis som Milka att rida, förutom traven. Herre min Jesus, jag trodde jag skulle trava av! Jag har aldrig knipit så mycket med mina lår som när jag satt på honom, han hade lyft mig MINST en halvmeter om jag inte suttit emot med all min vikt och tagit i så jag nästan gick av med låren. Men en härlig häst som verkligen alltid gör sitt bästa.

Jag gick ner med Narnia och gjorde iorning honom för hagen, och när jag släppt upp honom gick jag in på höloftet, ut igen och då kommer VÄRLDENS skur! Milka stod i liten hage och var jätteren, så henne fick jag springa in med i stallet igen för att inte ha ryktat och putsat i onödan.

Körningen gick jättebra och Milka verkar inte bry sig om vi kör i tio minuter eller en timme vilket var skönt, då jag var lite orolig för att hon skulle vara stressad när vi kom fram, men hon stod så lugnt så.
Jag startanmälde mig och insåg att både framridning och tävling var ute, men eftersom det slutat regna i Borås gjorde det inte så mycket. Sadlade Milka och red ner till framridningen. Visst tittade hon, men inte så jag var rädd att det skulle förstöra tävlingen. Vi har ju aldrig tävlat på riktigt utomhus, så detta var första gången. De hade dekorerat banan superfint med blommor och grejer, men de brydde hon sig inte så mycket om. Efter att ha ridit en stund blev hon jättefin och följsam, jag hade ganska höga förväntningar eftersom hon gick så bra.

Förväntningarna sjönk ganska ordentligt när jag red in på banan och fullkomligt VÄGRADE gå på nedre delen av banan där domaren satt i en trailer. Efter en ganska lång kamp fick jag ner henne, men hon var väldigt stirrig. Fick startsignal och kämpade mig igenom programmet. Det gick bra, men hon gick med superspetsade öron och alldeles för mycket över hand.
Protokollet visade 56.78%, men kommentaren under var "Trevlig och härlig häst med mycket utstrålning som tyvärr för dagen var stirrig. Lycka till!"
Innan jag red ut tog jag ett varv till förbi domarna och hon viskade lite till mig att "hade hon inte varit så stirrig hade du fått långt över 60%" så jag är ändå nöjd!

För att vara debut i både L:A och utomhus så är jag väldigt nöjd med min häst - hon gör ju så gott hon kan, och på framridningen gick alla moment jättebra, så jag kan inte vara allt för besviken.

Ett plus för dagen var ju att hon nästan sprang på transporten både på ditvägen och på hemvägen!

Det har gått super i stallet och även om jag bara red en halvtimme (för att spara så mycket energi som möjligt tills i morgon) gick hon jättefint. Efter en grundlig skurning är min häst äntligen vit igen, och gelén gjorde underverk på flätorna. Då jag MÅSTE tvätta hennes man eftersom det vita alltid är fullt med bajs, blir det alltid svårt att knoppa eftersom de glider ut, men med gelé funkade det.

Jag har till min stora belåtelse upptäckt att de - precis vid vårt "övergångsställe" till skogen - satt upp en fartkamera! Galopp-mamman och Galopp-pappan har stått och begrundat underverket hela eftermiddagen och i alla fall tjugo har blivit fotade. Jag är oerhört glad över detta, då det bevisligen inte bara varit inbillning när jag trott att det gått MYCKET fortare än 50km/h och jag nästan blivit överkörd många gånger.
Galopp-mamman tyckte jag skulle ställa mig med Milka vid skylten som varnar för kameran med plymer i håret och göra några konster så de inte fuskar och saktar ner.
Varför just jag skulle göra det vet jag inte, men hon tyckte väl jag skulle klä som Show-Girl!

Nu ska hunden få sig en promenad i väntan på att grannarna under ska lägga ner festen och att det ska bli mörkt så jag kan lägga mig och sova tungt innan tävlingen, så att det går så bra som möjligt!

Nu bär det snart av till stallet för att träna lite inför tävlingen i morgon, och förstås bada, putsa och knoppa.
Igår hämtade vi min nya fina barbacka-pad, en vanlig fårskinnsvojlock med fastsydda stroppar för en liten sadelgjord, som jag har för att slippa bli helt vit i rumpan (ni som varit med när jag ridit barbacka vet hur jag brukar se ut).
Och eftersom jag älskar att träna utan sadel kände jag mig lite tvungen att investera i en sådan för att slippa förstöra alla mina ridbyxor.
Vojlocken köpte jag på MyOne för halva halva priset (74:-) och stropparna sydde en skomakare på (120:-) så jag har alltså totalt betalat 194:- för en barbackasadel istället för att köpa en färdig (billigaste jag sett kostar 400:-).

Igår invigde jag den nya padden och red igenom programmet några gånger. Jag höll på att åka ett par gånger då Milka Mu var på vårhumör och bockade sig igenom hela ridpasset. Hade jag inte sysslat med voltige för några år sedan hade jag nog inte bara åkt av en gång, så även om min voltigekarriär inte lyckades så lönade den sig i alla fall lite.

Baloo har haft lite ont i magen i några dagar men nu mår han bra igen och har gått upp lite i vikt, så han ser inte ut som om han inte får mat längre. När det är löptikar ute slutar han gärna både äta och dricka.
Vi har också upptäckt att han inte är döpt till Ballo utan - hör och häpna - SACKY!
För oss som känner honom som Baloo så är Sacky ett väldigt konstigt namn att döpa honom till, men han kanske såg ut som en Sacky när han var valp. Han har också fått en ny Monster-säng som han ÄLSKAR, vilket är skönt då han hellre sover där än både i soffan eller i min eller mammas säng. Det är ju inte så kul att ha 40 kilo hund som vandrar upp och ner ur sängen på nätterna.

Idag ska i alla fall Milka göras fin inför i morgon, och jag har fixat med mig lite frisyrgelé så att knopparna kanske håller tills i morgon, i alla fall hjälpligt. Hon ska badas och skrubbas med vinst-schampoot från förra tävlingen, det kanske ger oss tur?

Jag ser egentligen inte fram emot resan i morgon, då det längsta vi kört är 25 minuter och i morgon kan vi räkna med MINST en timme, men vill man tävla så vill man.
Mormor och morfar kommer med Lillebror och tittar på (kanske följer mannen med också?) i morgon, men på ett sätt hoppas jag inte att jag placerar mig - prisutdelningen är klockan 19, och eftersom jag lovat att rida en till häst i morgon bitti så blir det en lååång dag om jag placerar mig.

Men det vore ju kul ändå ..

Då var min fina iPhone trasig också.
Jag var ute på promenad med Monstret och gick en sväng inne på gården. Ner för en liten trappa och där står 7-8 kids i 14årsåldern och sparkar fotboll. Fotbollen åker förbi precis framför mig och killen som sprang efter den (och TITTADE på mig) tyckte väl att jag skulle flytta på mig. Notera att jag höll telefonen i handen då jag höll på att skriva ett sms. Han tar ett skutt över rullkopplet och rakt in i min vänstra sida, i handen höll jag telefonen som föll i marken. Jag vinglade till och satte mig rakt på rumpan av kollisionen. Några meter bort ligger telefonen som killen tar upp och ger till mig. "Oj, den är sönder" sa han och sprang tillbaka med bollen i handen.
Jag tittar på den och ser att displayen är i ungefär en miljon små små små bitar (några har trillat ur) och att simkortet är borta.
Som tur var ligger simkortet (och luckan) i buskarna lite längre bort. Jag hämtar det och tackar gudarna för att telefonen fungerar. Ungen och hans - låt oss kalla dom "häftiga" - kompisar tittar ganska hotfullt på mig (häftiga storebröder står vid trappuppgången) som för att säga "påstår du att det var hans fel dödar vi dig och din lilla hund" så jag försöker med lite värdighet vända på klacken och gå.

OCH som om inte det räckte har jag halva displayen i handleden och jag har plockat små glasbitar i en halvtimme nu. Och som om inte DET räckte har mitt försäkringsbolag stängt och jag är inte ens säker på att det går på försäkringen.

En sån här värdelös tisdag har jag inte upplevt på länge - nu går jag och lägger mig !

Ja, då BAJS-Åke inte villa starta idag igen när jag vid tre skulle åka till stallet fick jag ställa in dagens ridning igen.
Som tur var skulle Räddaren-I-Nöden-Alex upp till Svarta Hingsten och hon lovade att göra Milkas mat och mocka lite Milkabajs.
Innan förra tävlingen (66.79%) gick hon lugnt veckan innan och då fick jag mitt bästa resultat hittills, så det kanske är bra ändå.

Igår åkte jag och mamma upp på eftermiddagen och då fick hon springa på lina en halvtimme ungefär, och så fick hon massa puts och vi myste ett tag.

Som de flesta vet har Milka knappt någon pannlugg och detta är ganska svårt när vi tävlar eftersom jag gillar stora hingsknoppar (som hon klär oerhört bra i), då knoppen i pannan blir pytteliten. Sist fick hon ha utsläppt pannlugg, men den ser ändå tunn och lite tragisk ut, så igår bestämde jag mig för att göra en pannluggsförtjockning!
Jag tog helt enkelt lite man och flätade fram den i pannan, men satte gummibandet mellan öronen så den fortfarande hänger fritt. Den lilla luggen är fortfarande kort men mycket tjockare och så fin så!

Monstret Baloo har hittat en ny favoritplats - han har lämnat soffan och bosatt sig i en av fåtöljerna! Där har vi lagt ett fårskinn som han dreglar ner och slickar rent medan han ligger och myser.

Eftersom jag inte kom upp till stallet ägnade jag istället dagen åt att städa hela lägenheten och byta mattor i så gott som alla rum. Nu luktar här citrus och jag vågar knappt röra mig för det är så rent.
Nu ska Monstret ut på promenad, om han vill gå ner från fåtöljen, och sen blir det bakad potatis med mannen och en mysig hemmakväll, eftersom mamma är i Ullared och shoppar!



Avslutar med en bild från i vintras på de siamesiska hästarna - sammanväxta i rumpan - Svarta Hingsten och Milka, mig och Alex och ett citat av Alex :

-Köp en cykel istället!

Idag skulle jag tränat 9.30, men det tyckte inte Åke, min moped.

I helgen har jag jobbat och i lördags - på väg till jobbet - dog han efter ett tvärstopp för en bil (ni vet den där nya utan backspeglar och som bara får köpas av idioter) och han blev väl så rädd att han inte startade förrän 40 kickande minuter senare. Han åkte fint hela vägen till jobbet och stod och puttrade på tomgång i några minuter innan jag stängde av.
När jag halv elva skulle åka hem startar han inte igen. Jag kickade i tjugo minuter och till slut tuggade han igång. Sen kom jag ungefär 150 meter innan han dog igen.
Arg som ett litet bi ställde jag in honom i skogen och marscherade tillbaka till huset i full regnmundering (ja, det regnade också) och sov på 5 madrasser i höjd, jag tänkte ju inte släpa ner en på golvet i alla fall.
På söndag eftermiddag när jag slutat gick jag till Åkes tillfälliga garage och ledde ut honom på vägen igen. Efter två kickar startade han och gick så snällt så, hela vägen hem.

I morse fick Monstret en liten promenad, sen lämnade jag av honom hemma och hämtade nycklarna. Åke har fått sova i sitt riktiga garage idagn, men tro FAN inte han startade för det!
Antagligen var han sur för att han fått sova i skogen natten innan och efter en timme gav jag upp. Under tiden hade jag försökt ringa alla möjliga människor som kunde tänkas vara i stallet, så att de i sin tur kunde säga till Chefen att jag inte hade en chans att komma till stallet (Chefen har ingen mobiltelefon), men ingen svarade!
Till slut fick jag tag i min tävlingskompanjon, Cissi, som var på väg upp till stallet och hon lovade att hälsa chefen att jag var strandsatt hemma.

Jag bryggde mig en kopp ARGT kaffe när jag kom upp efter att ha lämnat Åke åt sitt öde på gården och såg på Americas Next Top Model som var bra - men tyvärr inte hjälper mig bli mer redo för tävlingen på lördag.
Nu är jag istället på väg ut på en lång promenad med Monstret och väntar på Mamma som - om hon inte vill rida själv - ska hämta mig så jag kan få ridit idag.

Igår fick jag låna Svarta Hingsten så jag och min vän (Gregers tjej) Tess kunde rida ut i skogen. Svarta Hingsten var lerig, men det hindrade mig inte från att skutta upp barbacka, vi skulle ju bara skritta, och efter en lång helg på jobbet orkade jag inte ens sadla.
Milka bankade huvudet i stalltaket på väg ut men fick inget sår utan drog bara av lite hår i stjärnen, så nu ser den ut som ett hjärta (eller en rumpa upp och ner), så hon var lite ledsen och tröståt gräs hela vägen (stackars Tess fick knappt ut henne ur skogen).

Vi får väl se hur det blir med ridning idag, men Monstret (som just nu snarkar och rycker i soffan) ska i alla fall få sig en skön utevistelse, och favoritbollen ska med!

 

Det blev en kall och blåsig dag som vi alla tre nog helst spenderat i soffan med en film. Ja, två av oss i alla fall.
Den tredje var nog nöjd med att få äta gräs.
Min vän Fotografen var med i stallet idag och knäppte några kort på oss, och hon frös nog mest.

Snart kommer det i alla fall fler fina bilder på trion !

Detta kommer bli en blogg om Milka, Baloo och Wictoria. Kanske någon annan också, det har jag inte bestämt än.

Milka, som bloggen mest kommer handla om, är ett svartskäckigt halvblodssto på typ 170cm som just nu ligger i hårdträning för L:A och verkar trivas bra med sitt liv på Helenedal. Jag och mamma köpte Milka som 5-åring (född 2002) och då stod hon tillfälligt på ett dressyrcenter i Kungälv. Hon var omusklad och lite tjock om magen, och så gott som oinriden.
Hon kommer ursprungligen från Polen där hon hunnit med ett föl och gått som vagnshäst. Hon kom till Sverige för att sättas på ponnyridskola, men barnen var inte så bekväma med en så stor häst (även om hon är världens snällaste). Hon skickades därefter vidare till dressyrcentret som en vän till vår f.d ridhuschef äger.
Ridhuschefen hade hört att vi letade häst och tipsade lite i förbifarten om Milka. Vi tänkte inte så mycket på det eftersom vi letade 10årig, rutinerad, mörk vallack som jag kunde gå direkt ut och tävla på, men tji fick vi!
Efter ett besök i Kungälv kom mamma hem och placerade mig i bilen.
"Jag har hittat våran häst!" sa hon, och jag blev naturligtvis överlycklig - en häst är väl alla flickors dröm?
När jag såg att det var en tjockmagad, storhuvad skäck försvann min lycka lite. En sån här kommer man väl inte långt på, tänkte jag. Men som mamma ofta säger - efter en blick från skäcken var jag såld!
Hon lyfte sitt stora (då menar jag verkligen stora) huvud när vi kom och tittade på oss.
De visade henne för oss (smutsig skäck med vita lindor och vitt schabrak, njaaa) och när jag skulle provrida (mamma hade redan bestämt sig) kunde hon knappt komma fram i trav och förstod absolut inte en galoppfattning, men det gjorde oss ingenting - hon var ändå redan vår häst!
Efter snart tre år av hård träning är vi nu här - vi har precis vunnit med laget och är i toppform!

Baloo är ett svart Golden-Münsterländer-monster som vi adopterade för ett år sedan, när han precis fyllt 6. Han var tjock och inte så taggad, men nu är han ett normalviktigt energiknippe som tycker om det mesta och de flesta. Efter mycket jobb går han både fint i koppel, kommer när man ropar och skäller bara lite när det ringer på dörren.
Baloo är - som de som känner honom vet - lite skrajsen för det mesta, och inte helt bekväm med hästar (även om det är mycket bättre nu), men Milka gillar han!
Om en grep välter i stallgången blir han så rädd så, men den säkraste platsen i stallet måste väl ändå vara under Mamma Milkas mage?

Wictoria (jag) är 20 och trivs rätt bra jag med, med träning, monsterhantering och jobb.

Chefen - som kommer nämnas då och då - är min tränare som (även om hon kanske inte alltid har erkänt det) har en svag punkt i lilla hjärtat för skäckiga Milkor och ser oss (tror vi efter många om och men) som sina bebisar, även om hon nu har två egna islands-bebisar. De kommer härmed benämnas som Knoll och Tott.

Vi har idag tränat för tävlingen den 14e på Borås FRK (L:A1) och även sniffat lite på byten. Skolorna som Chefen beordrat går super och även framdelsvändningarna.
Milka har varit pigg och någon har nog inte stängt locket på henne inatt för hon har mest skuttat runt. Efter en halvtimme av tappra försök att få något vettigt gjort gav jag upp och lät henne galoppera på halvlång tygel runt runt runt i 20x60-manegen i båda varven, och efter tio minuter av detta var hon svettig som en annan, men något mer samarbetsvillig, och vi lyckades rida igenom programmet och till och med galoppen halvt igenom hörnen gick bra!
Baloo satt med mamma på första parkett och då jag hade lyxen att ha manegen helt för mig själv fick han i slutet promenera bredvid mamma när hon plockade bajs på det kliniska manegeunderlaget och sen gick han bredvid mig.

I morgon behöver Milka Mu springa av sig ordentligt, så det blir en galopptur runt Backarna för vår del, kanske barbacka?

---